Mobiler i skolan eller inte?

Mobiler i skolan eller inte?

Såg som många andra Gripsholmsskolans inlägg på Facebook om att de från och med nu, mars 2016, inför en mobilfri skola. Flera personer i mitt flöde både gillade och delade bilden, många med kommentarer som “Äntligen” och “Bra intiativ”.

“Äntligen”? Känner att jag blir lite provocerad över den här sortens kommentar. Antar att det är någon person som 1. Inte tycker om mobiler öht och som tycker det är bra att de försvinner från elevernas skoltid. Eller 2. En person som tror att koncentrationen på lektionerna är helt avhängt om eleverna har tillgång till en mobil eller inte.

Däremot tror jag inte kommentaren kommer från en person som inser att mobilerna är en del av elevernas vardag och att ja, de kan vara distraherande men det behöver vi som lärare lära dem hantera. Det här är inte oproblematiskt, inte alls, men i en tid då Skolverket trycker på att skolan ska lära eleverna hantera digital teknik så går det här förhållningssättet stick i stäv med det uppdraget.

Går in på Gripsholmsskolans sida på FB och läser kommentarerna där också, ser där att det finns något lite mer nyans i kommentarerna där. Även om de flesta fortfarande anser att det här är ett väldigt bra initiativ så finns det en och en annan som också ifrågasätter agerandet. Bland annat anser en person att det är ett slött agerande från skolans sida då man inte ser telefonernas potential. Gripsholmsskolan svarar då detta:

“Slött är det definitivt inte bara för att vi Skärmavbild 2016-03-03 kl. 12.11.50.jpg
inte vill fostra elever på högstadiet att ha mobilerna i klassrummet, tvärtom! Vi har riktigt bra lärare som vill bry sig om att undervisa istället för att fostra ungdomar att hålla undan frestande mobiler som stör. Ibland behöver man sätta gränser för ungdomar. Slött är det när man gömmer sig bakom påståendet att telefonerna är ett verktyg i klassrummet och inte vågar se vad som händer när elever sysslar med annat än de ska.”

Vill inte fostra eleverna? Frestande mobiler som stör. Slött att gömma sig bakom påståendet att mobiler kan vara ett verktyg i klassrummet?

I skrivande stund har 9 person tryckt på gilla på den kommentaren. Jag tycker också att det är bra att skolan anser sig ha bra lärare men det övriga? Är det bra att en skola frångår sitt fostrande uppdrag? Är det slött att använda sig av mobilerna som verktyg i skolan?

Jag väljer att reflektera till hur jag själv har det i mitt klassrum.

Min klass är en år 6:a på en liten F- 6 skola i Södertälje kommun. Klassen har sedan de gick i år 3 haft 1-1 tillgång till både iPad och dator. Idagsläget använder vi oss framförallt av iPad men har även 5 stycken klassdatorer som eleverna får använda om de anser/känner att det verktyget passar dem bättre. På samma sätt som vissa elever väljer det ena verktyget framför det andra så väljer vissa elever att använda sig av sin mobil. Ibland som komplement till datorn eller iPaden, ibland istället för.

Det händer att jag får be en elev att lägga sin mobil i väskan eller jackan då mobilen blir störande. Det händer också att jag får be eleverna vända upp och ner på iPadsen eller stänga locket på datorn. Ibland får jag till och med be eleverna att sluta prata med varandra och istället fokusera på sina uppgifter.

Lika lite som jag vill att eleverna slutar prata helt, slutar använda iPad eller dator, lika lite vill jag förbjuda eleverna att använda sig av telefonen i skolan. Jag vill inte att eleverna snapchatar till varandra under lektionerna, jag vill inte heller att man filmar någon som inte vill bli filmad. Det här är något som vi får arbeta återkommande med. Det här är också något som jag utgått från att man fortsätter arbeta med när eleverna blir äldre och byter skola. Det har jag utgått ifrån eftersom det ingår i skolans upCD0rZyOUIAABMYEpdrag ända upp till gymnasiet och vuxenutbildningen att använda informations- och kommunikationsteknik i klassrummet samt att skolan ska verka fostrande.

Fördelarna med att arbeta med elevernas verklighet i fokus är bland annat att jag älskar
när eleverna frivilligt använder sig av sina privata mobiler när vi är på studiebesök på
Skansen för att dokumentera djuren och deras miljöer för att sedan lägga in det i sina arbeten de gör på iPaden eller datorn när vi väl kommer tillbaka till skolan.

Skärmavbild 2016-03-03 kl. 10.12.43Jag älskar diskussionerna vi kan ha om och kring sociala medier, källkritik och grooming och där elevernas privata mobiler spelar en viktig roll.

Att både se fördelarna och risker
na med den digitala tekniken gör att vi i ett och samma klassrum kan titta på Gula båtarnas räddningsarbete utanför Lesbos via periscope – samtidigt som vi diskuterar riskerna med att filma sig själv och samtidigt visa
i realtid var exakt man befinner sig.

Jag tycker det är synd att mobiltelefonen i skolan har blivit en sådan syndabock för att koncentrationen dalar, jag önskar att fler skolor även skulle kunna se fördelarna med att lyfta in elevernas digitala vardag i skolan.

Läs gärna mer här
Mobiltelefoner i skolan bör hanteras – inte förbjudas.
It i skolan- Skolverket

Annonser

Varför skolan är bättre än vad PISA antyder

Var i veckan inne i en årskurs 3:a som precis startat upp arbetet kring teknik. Lektionen innan gjorde de en mindmap i Popplet och diskuterade vad teknik är och den här gången diskuterar de behoven bakom, vad det är som utgör drivkraften när man kommer på nya uppfinningar.

Photo 2013-11-20 14 06 49

De börjar diskutera hur det kom sig att man uppfann bilen och vad för fördelar vi har dragit av det. Sedan spårar det iväg. Barnen gör snabbt kopplingen bil – avgaser – miljöförstöring och börjar därför diskutera hur man ska hantera det problem som bilarna för med sig. De diskuterar biogas eller inte och de diskuterar elbilar. När de kommer in på elbilar funderar de på var elen ska komma ifrån. Om den kommer från vindkraftverk, som de förstått det är ett miljövänligt sätt att producera el på, skulle man ytterligare kunna öka deras effektivitet genom att varje blad på vindkraftverket väger mindre än de gör idag? Eller måste man använda kärnkraft? Flera barn i klassen uttrycker sin skepsis gentemot kärnkraften, avfallet måste trots allt förvaras någonstans och det har ju en nedbrytningstid som är enorm! Ett barn räcker upp handen och berättar att hon och hennes storebror, som går i år 5, brukar diskutera detta och att de har funderat på huruvida man inte skulle kunna uppfinna en bil som går på vattenånga.

 

När jag måste gå ifrån klassrummet har de kommit in på att kanske även vattenånga skulle kunna påverka vädret negativt, med så mycket vattenånga i luften måste det ju innebära en väldigt hög luftfuktighet och eventuellt också mer regn?

 

Någon dag senare är jag återigen i samma klass. Barnen ska avsluta ett arbete som de arbetat med under några veckor och vartefter de blir klara får de arbeta vidare med att skriva en berättelse. Två barn vill ha min uppmärksamhet och funderar på om det inte finns något sätt att som gör att de kan arbeta i samma dokument – samtidigt? De vill skriva en berättelse ihop och det skulle vara smidigt om de kunde sitta med varsin dator istället för att samsas om en. Eftersom alla barnen i klassen har en skol- mailadress kopplad till google apps så är det snabbt gjort att visa dem hur de skapar ett delat dokument och de sätter omedelbart igång att skriva. Ett annat barn som hör vad vi gör vill veta vad jag gör så jag går och hjälper denne att komma igång där också. Vi kommer överens om att om hen vill att klassläraren ska kunna kommentera och läsa arbetet är det bra om eleven delar sitt arbete med denne, jag visar hur lätt det är att hitta någon som är på skolan genom att börja skriva i dess namn i adressfältet. Vi hittar snabbt klassläraren och lägger till denne. Eftersom både jag och klassläraren snabbt förstår att det skulle vara smidigare att göra den här genomgången på smartboarden för hela klassen bestämmer vi snabbt att jag ska hämta min dator och ha en genomgång direkt, nu när intresset väcktes bland eleverna och de vill sätta igång.

 

Jag springer därför iväg 2 minuter för att hämta min dator som jag inte hade med mig men hinner inte många meter innan min telefon buzzar till. Jag har fått ett mail. Från barnet som för bara någon minut sedan blev introducerad i hur man kan hitta folk på skolan genom att söka på deras namn i adressfältet. Eleven vill att jag ska ha tillgång till dennes arbete och har därför valt att dela sitt dokument även med mig. Jag vet inte vad som gör mig mest glad, hedern över att barnet känner den tilliten till mig att den vill att jag ska kunna kommentera dennes arbete eller insikten i att eleven redan är förtrogen med hur hen ska bete sig med den information jag delgav på bara några sekunder. Inte bara har eleven förstått hur man ska göra utan vågar prova och göra med en gång!

 

Att eleven sedan vid genomgången inför helklass spontant sålde in metoden inför sina kamrater genom att utbrista ”Det är ju helbra, om vi vill skriva på helgen så kan fröknarna se och kommentera direkt, då behöver vi inte vänta till måndagen!” är bara en bonus, även om det kanske kan innebära en del helgarbete framöver 🙂

 

Samma vecka kommer PISA- rapporten. Jag kan inte låta bli att tänka att om jag måste välja så tror jag barn idag har mer nytta av den kunskap jag ser att de tillgodogör sig i skolan idag än den kunskap man har mätt i PISA. För att som nio- åring kunna ta upp och diskutera kärnkraftverksavfallsförvaring och i den diskussionen kunna relatera till fördelar, nackdelar och alternativ och sedan ha egna åsikter och kunna argumentera för dessa, hur skulle detta kunna vara dåligt? Att dessa självständigt tänkande och analyserande barn dessutom redan idag är digitala infödingar gör att jag själv, PISA- rapporten till trots, känner mig fylld av tillförsikt inför de här elevernas framtid!


Bloons på fritids

Bild

Ett av spelen som barnen spelar på iPad på fritids, Bloons, har blivit så populärt att det leder till följdlekar, diskussioner och skapande.

Några barn har sedan tidigt i höstas suttit och diskuterat och ritat upp en bana där de har placerat ut olika maskiner för att hjälpa aporna i spelet att skjuta sönder ballongerna.

Vi i personalen har hela tiden varit imponerade över detaljerna och samarbetet mellan barnen men först i förra veckan insåg vi hur otroligt häftigt det här egentligen är. Vi hade då kopierat upp teckningen på två A3 papper och satt upp den färdiga affischen i korridoren utanför fritids och vi märkte med en gång att det blev samlingar vid affischen. De som stannade upp och lyssnade kunde höra hur barnen diskuterade uppgraderingar, gjorde resultanalyser och spårade vad som skett fram till det ”screen- shot” som barnen har försökt återge i sitt konstverk.

Känslan att höra hur de argumenterar, förklarar och lyfter varandras förståelse med ord och begrepp de hanterar till fullo är ren och skär lycka för oss pedagoger.

Att vi sedan insåg att vi kunde betydligt mindre om alla detaljer än vad vi någonsin kunnat ana var en annan konsekvens. Nu har vi därför påbörjat det digra arbetet med att göra någon form av dictonary för alla oss lekmän. Förutom att kunna visa upp hur mycket barnen har lärt sig när de ”bara” har spelat så är det kul för dem att få lära oss vuxna saker då och då. Och här dominerar de. Totalt.


IKT- trender hos skolbarn

Hur engagerade vi vuxna än är kan det  ibland hända att barnens verklighet krockar med föräldrarnas uppfattning av densamma. Många gånger vill vi vuxna våra barn väl men när vi inte har koll på våra barns nätvanor och trender är det svårt att hänga med. Vi är nog många om att läsa tidningar eller på nätet, höra på nyheter eller se på TV och tänka att det där måste jag kolla upp närmare och undra hur vissa saker blir populära bland de aprilyngre. Efter att ha skrivit inlägget om naiviteten och okunskapen kring en så pass vanlig app som Instagram väcktes funderingarna på hur man skulle kunna undervisa om detta i skolan. Tyvärr är inte detta så enkelt som det kan verka. Om vi tittar på exemplet med Instagram så är den appen menad för barn över 13 år. Även om sanningen är den att många barn under 13 år har laddat ner appen kan vi ändå inte med rent samvete ta upp den till diskussion i klassen om barnen i den klassen inte är 13 år ännu. Även om vi i och med det kan hjälpa vissa barn kommer ämnet med all säkerhet locka fler att också skaffa appen. Det varken kan eller bör vi ha på vårar samvete. Så hur kan vi då göra?

Många av oss som arbetar inom skolan har förutom insyn i barnens vanor här på skolan också egna barn där vi kan se vad som ofta återkommer. Efter en del majfunderingar kom vi fram till att det för en del skulle kunna vara intressant med ett kortare nyhetsbrev där vi tar upp just det som vi kan se i barnens vardag angående spel och appar på deras telefoner. Så. Utan att på något sätt utgöra oss för att vara ett proffs eller för att sitta på någon sanning skriver vi numera ett IKT- brev som föräldrar och andra vuxna kan få ta del av genom att anmäla sig till en mail- prenumeration. Än så länge är det ingen större efterfrågan på brevet men det känns ändå bra att vara en del av en skola där vi försöker vara behjälpliga hemmen om de själva känner att de saknar denna kunskap.

Vill du också veta vilka trenderna är på Vallaskolan, en F- 6 skola i Södertälje under vt 2013? Läs mer här och anmäl dig gärna till nyhetsbrevet du också!


Barnens verklighet och vuxnas fasa

Eftersom jag inte bara arbetar med barn inom skolan utan också har egna barn händer det att jag ibland hamnar i diskussioner som får mig att börja fundera.

En mamma till en av mina döttrars klasskamrater lyfte frågan om vilka barn i klassen som hade Facebook, hon funderade kring det faktum att våra barn i nämnda klass ännu inte blivit tillräckligt gamla för att ha ett eget Facebook- konto.

Samtidigt funderar många av mina kollegor inom skolvärlden på varför man ska tillåta spel och dator inom fritidstiden. Att barnen använder datorn för att arbeta med sina läxor anses vara okej och om vi på fritids arbetar med något projekt så kan även det godkännas.

Då tänker jag. Om barnen inte får använda Facebook hemma och de får inte spela spel eller använda facebook på skola och fritids, har vi inga barn som gör detta? Sitter alla barn fint på sin kammare och läser läxor eller hittar de vägar runt de vuxnas förbud?

Jag vet svaret på den frågan och det tror jag alla som på ett eller annat sätt har med barn att göra också vet. Ändå är det så många som tror att det går att kontrollera barnen här? Och, ja, självklart kan du kontrollera till en viss gräns men skulle det inte vara många gånger bättre att ge barnen verktygen, lära dem hantera det deras generation kommer vara helt knutna till?

Jag tror det är dags att föräldrar och lärare (och övriga vuxna också för den delen) slutar vara så korrekta, slutar önska sig en utopi av att de/vi kan bestämma över vad barnen ska använda sina telefoner/datorer och surfplattor till. Lyft på hakan och se att medan vi vuxna diskuterar facebook- konton till yngre barn eller inte har barnen redan kört förbi och använder istället Instagram där småtjejerna taggar sina bilder med #cute #sexy och #likesforlikes i hopp om att få många följare och många gillningar på sina bilder. Medan vi diskuterar spel eller inte spel på fritids spelar barnen spel som Slender som de tror finns på riktigt och som de är rädda på riktigt för. Barnen är redan där, hur har du förberett barnen i din närhet för det här?


Lärande besök i år 1

Under sommaren blev jag rekommenderad att läsa Erica Lövgrens bok Med datorn som skrivverktyg eftersom alla lärare i år 1 på skolan är engagerade i Write to read med iPads  (Läs gärna om Södertäljeprojektet här) Eftersom jag arbetat aktivt med iPad i förskoleklassen tyckte jag det var oerhört kul och peppande att läsa Ericas bok. Trots det är steget från att ha läst boken till att praktisera kunskaperna långt. Därför var det så otroligt roligt att i veckan få ta del av ett arbetspass i en år 1 där de arbetade med precis detta!

Lektionen som jag fick närvara vid var en helklasslektion om trafikskyltar och trafiksäkerhet.

Johanna, som är klasslärare i klassen, gick igenom några utvalda skyltar, det var tydligt att klassen hade diskuterat detta tidigare och barnen kunde snabbt redogöra för skyltarnas betydelse och innebörd. De blev sedan tilldelade en arbetskompis, en iPad samt en bild om en trafiksituation eller en skylt. Utifrån hur de trivdes att arbeta spred sig sedan barnen i rummet och ut i hallen medan Johanna informerade om att ”Ni skriver i Pages, det hittar ni i skrivarmappen!”

Även om jag känner många av barnen sedan tidigare är det ändå häftigt att se hur självklart detta är för barnen, inte bara verktyget i sig, utan hur de, många gånger bättre än oss, är bekanta med språket i den här digitala miljön och förstår precis vad de förväntas göra.

Efteråt kunde jag konstatera att besöket i Johannas klass var en ren vitamininjektion, arbetsglädjen hos barnen gick inte att ta miste på. Att få se barnen bekanta sig med bokstäverna och egna texter samtidigt, att höra barn be om att få en bokstav till att färglägga, att de var ovilliga att sluta arbeta när det var dags för rast – lärande helt i lgr11:s anda.

Ur lgr 11

Skolans mål är att varje elev

  • kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande,